Snacka om att psyket slår kullerbyttor. Ena stunden
tänker man att "va faan det här är väll lungt" och nästa är paniken skrämmande nära att ta över. Men är sååå tacksamm för min fina familj och under bara vänner och släktingar.
Ska faktiskt bli skönt att jobba lite på måndag och tisdag, att tänka på annat och göra lite "nytta".
Kram kram
Men hjärtat....tråkigt att även du skulle behöva uppleva det här med cancer. Jag har ju också vart där som du vet. Tyvärr känns det som en ren folksjukdom nu för tiden. Och tack Gode gud för att vi har så kunnigt folk som kan ta hand om detta. Mitt råd till dig är att använda dig så mycket som möjligt av vad vården - i ditt fall bröstenheten i Falun - även Bröstcancerförening i Dalarna. Det finns många(tyvärr) som varit med om både det ena och det andra och sitter inne med en hel del erfarenheter. För din del som är så ung finns det "Unga Eva". Vänner och bekanta vill säkert både trösta och förstå medans människor som upplevt cancer vet precis vad du talar om, vilket blir skillnaden. Jag hoppas verkligen att du avhyser dessa inneboenden som tagit sig friheten att placera sig hos dig utan kontrakt. Kom ihåg att du har all rätt i världen att åka berg- och dalbana känslomässigt, vilket också kan vara viktigt, att följa sin kropp och vad som händer i den. Prata om det....det är skönt. Vill du så får du gärna höra av dig. Jag finns här! Med värme och kramar till dig från mig
SvaraRadera